Jag behöver inte alltid vara den starkaste i rummet
Det tog mig ett tag att förstå.
Jag har ofta varit den som klivit fram. Tagit ansvar, burit, drivit och löst det som behövde lösas. Jag har gjort det för att jag kunnat, för att jag velat och många gånger för att det gått snabbast. Den styrkan har tagit mig långt, både som ledare och människa.
Men med åren har jag också insett att styrka inte alltid handlar om att bära mest. Ibland handlar den om att luta sig mot någon annan. Att be om hjälp. Att släppa in. Att inte alltid behöva vara den som håller ihop allt.
Och kanske är det den svåraste sortens styrka.
Nu går många av oss in i semestertider. För mig har det blivit en påminnelse om att återhämtning inte bara handlar om att vila eller att vara ledig. Den handlar också om att våga släppa kontrollen.
Att låta andra göra jobbet.
Att stå emot impulsen att själv kliva in när något inte går tillräckligt fort eller inte görs på mitt sätt. Att våga vänta in andra, även när jag redan ser lösningen. Att ge människor tid att tänka färdigt, hitta sitt eget sätt och samla mod att själva ta steget fram.
Jag har lärt mig att när jag alltid är den första som agerar, tar jag ibland ifrån andra möjligheten att växa. Men när jag vågar vänta händer något annat. Ansvar fördelas. Förtroende växer. Människor kliver fram. Och jag själv får utrymme att andas.
Kanske är det just där den verkliga återhämtningen finns.
Inte bara i att stänga datorn eller sätta autosvar på mejlen. Utan i att släppa känslan av att allt vilar på mina axlar och lita på att andra också kan bära.
𝗩𝗮𝗱 𝘀𝗸𝘂𝗹𝗹𝗲 𝗯𝗹𝗶 𝗺𝗼̈𝗷𝗹𝗶𝗴𝘁 𝗼𝗺 𝗱𝘂 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗯𝗲𝗵𝗼̈𝘃𝗱𝗲 𝘃𝗮𝗿𝗮 𝗱𝗲𝗻 𝘀𝘁𝗮𝗿𝗸𝗮𝘀𝘁𝗲 𝗽𝗲𝗿𝘀𝗼𝗻𝗲𝗻 𝗶 𝗿𝘂𝗺𝗺𝗲𝘁 – 𝗼𝗺 𝗱𝘂 𝗶𝘀𝘁𝗮̈𝗹𝗹𝗲𝘁 𝗴𝗮𝘃 𝗻𝗮̊𝗴𝗼𝗻 𝗮𝗻𝗻𝗮𝗻 𝘂𝘁𝗿𝘆𝗺𝗺𝗲 𝗮𝘁𝘁 𝗸𝗹𝗶𝘃𝗮 𝗳𝗿𝗮𝗺?
Harriet Bodö skriver Coach Harriets Fredagsreflektion varje fredag sedan 2010 – om ledarskap, mod och det som faktiskt är svårt. Hon är grundare av Coach Me & More och arbetar som Executive Coach, mentor och rådgivare för ledare och företagare som vill tänka klarare – i Österbotten, på Åland och i Norden.